jeemid

jag önskar så grymt mycket att jag var 16 år och fick följa med och utvecklas med denna ponny ennu mer, se hur långt han kan gå och bara få vara med han! dessa tre dagar har vi kört ett skrittpass, ett travpass samt ett galopppass och ingen kan ana vilken jävla känsla vi har. han är finare än finast just nu och lydigare än allt! samarbetsvillig och så arbetssugen! vill inte skiljas från denna underbara häst som jag fått följa från en stressig, omusklad, obalanserad och okunnig ponny som knappt tog sig över ett litet kryss på 50 cm.

idag är han lugnare än allt, fortfarande kan han vara lite spänd inför nytt folk men när man väl funnit förtroendet så finns det alltid där. han kommer i full fart och gnäggar då jag visslar på dem i hagen, kvällarna då jag fixar i stallet följer han mig med blicken i stort sätt hela tiden och väntar med kvällshöet tills jag är inne hos honom eller släcker. tror vi båda kommer ha lite seperationsångest!

han har fått muskler och är riktigt snygg i kroppen nu, fortfarande lite överbyggd bak men det är lite typen av häst han är, han har fått jämna, fina och trevliga gångarter som är jätte reglerbara och han ÄLSKAR att hoppa och framför allt att tävla!

hur ska jag kunna släppa någon som jag vet litar på mig till 100% och som kommer att bli ledsen då jag inte finns kvar.

hur fult det än låter så vet jag att det är så. är jag borta en dag - då är han sur på mig nästa och blir inte sitt vanliga Sam förän jag gullat in mig lite extra.

denna ponny har verkligen ett hjärta av guld och det har han bevisat. finaste finaste, tänk om man bara var några år yngre???